Haha som sagt det här med tajming är inte riktigt min grej. Bestämde mig för att beställa blåvitt-gefle på tv idag (där blåvitt för övrigt vann med 3-0! ;)) och ungefär en halvtimme in i matchen blir så jävla sugen på mina vindruvor som står i kylen och jag tänker "Det kan ju inte hinna hända något medans jag är borta. Det tar ju bara några sekunder" Precis när jag småspringer tillbaka från köket hör jag bara hur publiken jublar och 1-0 till blåvitt. Haha nej som sagt det där med tajming.. Not my thing!
Var med ett par klasskamrater o kollade på film i fredags och eftersom man missade sin sista buss hem så blev det en hyfsat lång promenade hem klockan ett på natten och jag tror att jag under den här promenaden hem kom fram till vad det är jag älskar med storstäder i allmänhet, inte bara Göteborg. Jag älskar ljuset. Jag älskar alla tusentals gatlampor och neonskyltar som får en hel stad att lysa upp även när mörkret ligger som tyngst över oss. Det är så jävla vackert på nåt sätt
Söndagar. Alltid nån slags ångestladdad dag av nån anledning. Kanske för att "vanliga" livet börjar imorn igen eller kanske för att det känns som om det aldrig kommer bli så här igen. Det kommer aldrig bli fredag och ledighet igen. Det är konstigt det där med ledighet. Att när man väl jobbar då vill man inget annat än bara va ledig o göra ingenting men när man sen väl är ledig så letar man frenetiskt efter någonting att göra för att hålla sig sysselsatt. Man vet inte vad man vill ha förens man inte längre har det antar jag
Sitter just nu o lyssnar på Håkan Hellström. Man måste ju fördjupa sig lite i Göteborgskulturen och vilket bättre sätt finns det då än att lyssna på lite västkustpop. Jag skiter i vad folk säger om att han sjunger falskt. Det gör han nog troligtvis också om man ska gå enligt skolboken men det är det som är en del av charmen med Håkan Hellström. Att han går mot den mesta logiken. Han sjunger falskt, är lång o spinkig men är ändå en utav de största artisterna i Sverige och sånt älskar jag. Saker som går mot logiken
Sen är hans texter helt genialiska får man ju säga. Men han är nog lite som lakrits Håkan. Det finns inget mellanting utan antingen så gillar man honom eller så gör man inte. Svart eller vitt
"Pojkar
Jag har sett allt det
Som en gång brann men sen blev kallt
Jag har sett dig som en gång stod längst fram
Och dom som en gång ville skaka min hand
Men dom och jag var aldrig vänner
Nu ser jag
Nej, vi var luft
Luft och inget mera"
Genialt var ordet för precis som han sjunger, vad fan spelar det för roll om du har tusentals vänner runt dig om nu ingen verkligen känner dig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar