Känns som om jag fastnat i det där igen. Det där meninglösa. Jag går upp på mornarna utan att riktigt veta vad jag går upp för. Hatar den känslan, som om man inte riktigt hör hemma nånstans. Känslan av att inte räcka till, hur mkt du än anstränger dig. Känslan av ingenting
Jag saknar meningen. Motivationen att gå upp på morgonen för att sedan på kvällen kunna gå och lägga sig igen med känslan av att ha gjort nåt. Gjort nån slags skillnad. Hur stor eller liten den nu än är. För just nu känns det som om jag inte gör någon skillnad för nåt eller någon överhuvudtaget
Jag måste inte förändra världen men jag saknar dig och sättet du förändrade min värld på
Jag har inget mer att skriva just nu känns det som, det är svårt när känslorna är större än orden så därför säger jag inget mer
Your skin
Oh yeah your skin and bones
Turn into something beautiful
And you know
You know I love you so
Look at the stars
Look how they shine for you
And all the things that you do
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar