... The rest of the time, I do what I have to har jag hört nån vis person säga. Fast just nu känns det som om nästan varenda dag är "the rest of the time". Jag vet inte om jag började plugga här för att jag ville plugga eller bara för att jag ville komma bort från allt. Men just nu känns det som det senare
Jag hade helt glömt bort hur skoltrött jag var i våras men den tröttheten har snabbt gjort sig påmind vilket jag inte antar är särskilt bra efter bara snart fyra veckor. Jag letar efter motivationen och den måste jag nog fan hitta rätt snabbt för det känns som om man inte kan glida genom högskolan precis. Det är inte gymnasiet längre måste man inse
Hur kommer det sig att det bara blir svårare med tiden att veta vad man vill göra här i livet? Kanske därför att man får betydligt fler valmöjligheter... Men hade du frågat mig för 10-15 år sen hade jag varit stensäker på vad jag velat. Nu är jag inte det minsta säker på jag vill bli eller göra längre. Jag ville för övrigt bli pensionär när jag gick på dagis, helt sant. Jag menar det låter väl inte fel att gå hemma hela dagarna och få betalt?
Natten är som mörkast precis innan gryningen sägs det. Ja då hoppas jag fan att gryningen är på väg snart för just nu förlänger bara alla tankar och funderingar natten känns det som. Fan jag har så mkt tankar att jag får skrivkramp bara av att ens försöka skriva ner dom. Därför håller jag väl dom för mig själv ett tag till, tills den dagen då jag kan sätta ord på dom
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar